Vällingby, Hässelby  Spånga

Startsida

Ulvsunda, Alvik, Traneberg,

Ålsten, Smedslätten  Nockeby  Abrahamsberg

Bromma, Ängby

Sundbyberg, Solna

Fler vyer från Vällingby, Spånga

 

 

 

Egnahemsbygge i Vällingby under mitten av femtiotalet. Arbetet utfördes på kvällar och helger efter arbetet.

Man undrar hur de orkade - men man får inte glömma bort att i det "fattiga gamla" folkhemmet Sverige kunde en person i familjen vara familjeförsörjare och här ligger förklaringen - man orkade för att kvinnan i familjen stod för hela markservicen och utan henne skulle det inte blivit något hus. Något som männen som byggde egnahemmen ofta glömmer bort.

I dag har vi ett hot mot egnahemmen som syftade till ett gott boende för den vanlige inkomsttagaren. Köpkraften för småhusägarna i storstäderna minskar ytterligare och många känner en berättigad oro över att inte ha råd att bo kvar. Vi är många som bor i småhus utan att ha ens tredjedelen av våra politikers löner. Om man sätter normalboindex till 100 (vilket alltså är det man minst bör nå upp till) så är boindex för Stockholm 81,8, för Malmö 96,3 och Göteborg 92,6. För riket i snitt ligger det på 139,4. Småhusägaren i Stockholm är alltså den som betalar mest för sitt boende och alltså får minst köpkraft kvar. Starkaste husköpkraften finns i Karlskoga, Gislaved, Örnsköldsvik och Skellefteå - siffrorna är framtagna av Föreningssparbankens ekonomer år 2013.

Jörgen och jag funderar på om vi ska pröva på ett dopp. Det här var en underbar tid när man som barn fritt kunde röra sig runt omkring i Vällingby och ända ner till Kanaan utan att behöva vara rädd för trafik eller andra faror.

Vällingehus som syns på bilden till vänster med träbeklädnad hade en fantastisk vinterträdgård och inredning.

  Efter att ha klarat av skolmognadsprovet så fick börja i Skattegårdsskolan hösten 1955. Vår fröken var av den gamla skolan som även använde sina händer för att slå in kunskaper. Jag tillhörde de lyckligt lottade som hade hyfsat lätt att lära mig läsa och skriva förmodligen tack vare min mors engagemang i mitt skolarbete så jag slapp ifrån de pedagogiska örfilar som min bästis och hans granne alltid råkade ut för i samband med att de fick tillbaka sina felstavade skrivalster från fröken.

Hon hade sina rötter i en djup förankrad borglighet och bodde i Ålsten dit hon någon gång i slutet av vårterminen bjöd oss barn på saft och bullar i trädgården.

Vad som fortfarande förundrar mig är att denna, redan då gamla dam, vid några tillfällen gav oss visioner av hur framtiden skulle komma att se ut. "Barn – i framtiden kommer många av dagens slitsamma och monotona arbeten att utföras av maskiner. Och den tid och de pengar man vinner på detta kommer man att fördela till alla människor i samhället så att man får kortare arbetstid och mer tid för familjen och egna intressen".

 

Vällingby skolan

 

Jo – nog var det en annan tidsanda då – när en högborglig dam pratade om att fördela samhällets resurser. Nästan rätt i alla fall – Vad vår fröken inte visste om, var att det under 1980 o 90 talen och framåt skulle komma att odlas fram en hänsynslös liberal rovkapitalism som inte har några som helst samhällsperspektiv. Solidaritet, jämlikhet och rättvisa har blivit bortglömda ord

Eller är det kanske jag som har fördomar – kanske bör man i dag kanske börja tala om dålig och god kapitalism. Kanske skulle man från dagens alltmera tysta opposition våga omvärdera sin syn på kapitalismen. Hur ska man från vänsterhåll hantera frågor om företagande och marknadsekonomi eller rättare sagt man måste våga ta tag i dessa frågor och inte helt överlåta dem till marknadsliberalerna. Hur ska vi återta en infrastruktur som håller på att säljas ut till privata intressen och få tillbaka ett rättvist samhälle.

 

Flygbild över Vällingby

 

Flygbild över Råcksta

Där husen vid Skattegårdsvägen i dag ligger byggdes skattegårdsskolan som barrackskola - mycket efterlängtad eftersom vi elever nu äntligen fick egna klassrum och en riktig gymnastiksal - något om vi hittills saknat. Bilden visar midsommarfirande på Skattegårdsängen i slutet av 50-talet.

Föreningslivet kostar pengar - mycket pengar - och framställs alltid som ett positivt föredöme för barn och ungdomar - som en nödvändigt socialt kitt i samhället.

Är det verkligen så? Hur fungerar det egentligen - får alla barn en chans att utvecklas utifrån sina egna behov eller fungerar föreningslivet bara som ett filter för att plocka ut russinen ur kakan och kasta ut de andra som inte platsar för att komma till fråga för elitidrotten. Ska vi verkligen satsa så mycket pengar på de få elitidrottare som sedan blir mångmiljonärer.

Varför inte satsa på skolan. Om skolan fick föreningslivets pengar till att anställa personal som finns i skolans lokaler efter ordinarie skoltid och långt in på kvällarna så skulle eleverna utan prestationsstress och utan att binda upp sig till en förening eller ett specifikt intresse i stället på den lokala skolan kunna pröva på allt från idrott, teater, hantverk, musik, diskussioner mm och framför allt skulle också de elever med resurssvaga föräldrar kunna få hjälp med läxläsning. Barn och ungdomar får genom denna mångfald i aktivitetsutbud en chans att pröva sig fram till sin speciella begåvning och ämneslärarna får en direktfeedback över elevernas inriktning på efterskolaktiviteterna som gör att de bättre kan upptäcka de enskilda elevernas resursområde. Lokala arbetsgivare och hantverkare skulle kunna involveras naturligt i verksamheten och fånga upp intresserade elever. Elever med en praktisk inriktning skulle här få en chans att utveckla sina begåvningar.  Vi skulle också få ett socialt kitt mellan eleverna i och med att alla organiserade fritidsaktiviteter skulle vara samlade i samma skola. Föräldrar möts på samma plats och lär känna varandra i barnens skiftande aktiviteter och social nätverk byggs naturligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vällingby från Sydost

 

Vällingby innan tunnelbanan. Sträckningen av den planerade tunnelbanan ses i mitten nertill. Gärdet vid skattegårdsvägen har ännu inte fått den nya barackskolan och läkarhuset är under byggnad.

 

 

Vällingby från sydväst

Nattvy över Vällingby centrum. Jag kommer särskilt ihåg pälsaffären dit vi ungar gick och frågade efter överblivna skinnbitar som vi också fick och speciellt kommer jag ihåg den svansbit av vad som jag då trodde var tvättbjörn och som jag satte på min cykel. Rickards skivbar, där man kunde stå och lyssna länge på de nya låtarna, ligger i hörnet under restaurang Vällingehus.

Tidig bild över Vällingby centrum med Indalsbacken i förgrunden och med en T-bana under byggnation.

 

Synd bara att Jonnes grill inte fastnade på bild - låg precis tv - och man kunde mätta sig med enbart varmt korvbröd med senap och ketchup när man med tom mage och tom plånbok kom dit under sena kvällar.

Fruktcentralen till höger hade mycket gott att välja på när man var sugen

Ångermannagatan med "gropen" till höger

 

 

 

På 50 talet var det äng där gymnasiet och badet idag ligger. Det var jättemysigt att kunna åka skidor där - men jag kommer ihåg hur fantastiskt det var när vi efter tre års kringflackande mellan olika temporära lösningar på klassrum (ja - lokaler var det i alla fall) på olika håll i Vällingby äntligen fick en riktig skola på ängen vid Skattegårdsvägen eller när vi fick det nya gymnasiet.

Welsh Corgin Camillo funderar på om han ska göra en avstickare till friheten.

Utsikt över Mörsilgatan, Duvvedsvägen

Vällingby centrum sett från Råcksta

Bromsten Stockholmsvägen 1945

Bromsten sett från Sundby

Bromsten villastad 1904

Bromsten 1907

Hemmet för Fallna kvinnor 1903

Någonstans i Bromsten 1905

Någonstans i Bromsten 1906

Flygfoto över Spånga med läroverket i förgrunden

Flysta 1952

Flysta

Grimsta

Grimsta

Råcksta

Råcksta

Spånga Gläntan

Spånga Hässelbyvägen

Spånga Station

 

Spånga Hässelbyvägen

Spånga - handlare Hammarlunds villa

Spånga Apoteket

Hässelby Villastad 1925

Hässelby Villastad omkr 1920

Hässelby Villastad 1913

Hässelby Berghamn 1905

Allmänna badet 1954

Riddervik 1910

Busstationen

Riddersvik järnvägsstation 1910

Tunnelbanan Hässelby Strand

Loviselundsskolan

Enspännargatan Hässelby

Villa Berglunda Hässelby

Strandliden

Spånga från luften sett från öster

 

 

Växthusen i Hässelby på gärdet väster om Johannelundstoppen.

 

Ormängsgatan 1959

 
JAG VILL GÄRNA HJÄLPA TILL MED NÅGRA KRONOR TILL DRIFTEN AV SIDAN
Om ni tycker att sidan har gett ett tillskott till din tillvaro och känner att du har några kronor över så blir jag mycket glad över ett litet bidrag som kan hjälpa mig att betala kostnaderna för Webhotell och Domänupprätthållande - genom att välja storlek på beloppet här bredvid kan du enkelt göra en betalning via PayPal - snabbt och säkert.
Och öster om toppen ligger Coop Forum i det gamla industriområdet.

Jag föreställer mig att jag sitter på toppen och reflekterar över de år som har gått sedan kullen skapades av byggmassor, sprängsten och annat som blev över efter byggnationerna av Vällingby/Hässelby. Jag kommer ihåg hur jag som barn trimmades i praktisk matematik av min mor som var en trogen konsummedlem, genom att räkna ihop kvittona som man sedan skickade in till KF och fick återbäring från. Tiden har gått och återbäringen till oss medlemmar har bestått - ända tills Juli 2014. KF meddelar under våren att:

" Vi är mycket glada över att vi har kunnat rekrytera Burman-Olsson som VD till Coop Sverige AB. Med Burman-Olsson kommer vi att få en VD med gedigen kunskap om dagligvaruhandel och som kan leda vår förändringsresa mot ett lönsamt Coop. Säger Coop när man presenterar sin nya VD".

Under de senaste åren har COOP ändrat inriktning mot mer och mer egna varumärken av lägre kvalitet. I praktiken plockar man bort de produkter som konkurrerar med de egna varumärkena och tar genom detta bort valfriheten för oss kunder. Man tar bort Scans kött och ersätter med egna varumärket Coops sekunda kött.  Man tar bort kvalitets KRAV produkter och ersätter med Änglamarks produkter. Man fasar ut Saltå Kvarn och Arla i de fall de konkurrerar med de egna varumärkena  och så vidare. Som konsument anser jag att det är jag som ska kunna välja vilka märken jag vill handla och inte Coops ekonomer. COOP har nu med sin nya inriktning visat att man ser vinstmarginalen som viktigare än kundernas önskemål. Man tar bort ett återbäringssystem som för vår familj har inneburit en återbäring på i genomsnitt 300 kronor per månad och ersätter denna återbäring med gratiskuponger på lågkvalitativ barnglass och konserverad pizza på rulle. Vad beträffar COOPs syn på demokrati kommer man också att under nästa år att ersätta medlemsråden i butikerna med ägarerepresentanter - OCH sedan har man mage att skriva JAG ÄGER på kassarna - MEN  det nya målet "Profiten" är ledstjärnan och kunderna ska konsumera och hålla käften.

 

 

 

Solhems villastad 1913