Tillbaka till förra sidan

Idag ska vi spara pengar. Oavsett vilken regering vi har verkar budgeten vara rättesnöret och pengar sparar man på de människor som har det allra svårast och som också har svårast att göra sina röster hörda.

Ibland känns det som om man från maktens män och kvinnor njuter av att se folk lida.

Bilderna runt denna text är fotograferade på ett av Stockholms moderna åldersboenden.

Alla verksamheter har i dag kvalitetsbeskrivningar som med vackra ord beskriver vad som är kvalitet. På det här hemmet har tex alla åldringar rätt till 1 timmes kulturell upplevelse per vecka. I praktiken innebär detta att man rullas ner till en samlingssal i flock och får lyssna på några melodier från  förr eller en andlig sångare som ställer upp gratis. (OBS ingen nedvärdering i detta - tvärtom dessa ljusglimtar betyder oerhört mycket för de boende). MEN - jämför exempelvis detta med de fritidresurser som finns på våra fängelser - och då är människorna på det här hemmet i mycket stor utsträckning oförmögna att röra sig själva - och för dem och andra i samma situation vill man nu ytterligare göra vardagen svårare.

Tala om politikerförakt - och då menar jag det förakt som politiker och andra maktfullkomliga har för oss vanliga människor som inte får den hjälp vi behöver, för att de med höga inkomster ska kunna få subventionerad hemhjälp.

 

 

Ibland händer det att någon vårdpersonal som fortfarande har sin empati kvar och som inte är helt utbränd orkar ta mig på en tur i korridorerna.

Och ibland händer det också att jag får komma i närheten av den grönska som jag innan sjukdomen slog till, hämtade så mycket kraft ifrån.

 

 

Tänk er in i situationen där dina tankar och din varseblivning fungerar som de alltid har gjort. Du kan inte styra dina armar och ben. Du pratar med din omgivning men de förstår dig inte utan hör bara konstiga ljud där de ibland kan uppfatta ett enstaka ord. Omgivningen pratar ovanför ditt huvud och om dig - istället för till dig. Du försöker säga till att du förstår - men de hör bara mummel - du blir arg och förbannad och du får lugnande.

Så är det att ha Parkinsson - inlåst i sig själv.

Du är helt instängd i dig själv och förstår inte varför de behandlar dig på det här sättet - du är ju helt frisk - dina tankar är ju som de alltid har varit - men kommunikationen ut till munnen, armar mm fungerar inte som förr.

 

 

 

 

 

 

 

 Tack mamma för alla de goda egenskaper du gav mig -  som jag förstod nästan alldeles för sent

 

 

Tänk om politiker - vi kan alla bli sjuka eller förolyckas på vår färd genom livet.

Ska inte vi som har turen att vara friska och arbetsföra kunna unna de, som har drabbats av sjukdom och olycka, ett drägligt liv.